Lite eftermiddagsfrukt, en stor kopp kaffe, sol och härliga bloggläsare. Kan inte gärna begära mer. Som sagt, jag tog ledigt under helgen, så som man gör, för att ladda batterierna. Nu är jag tillbaka, ren och pigg, nöff nöff.
Det har hänt väldigt mycket under helgen som gått. Jag har ställde mig själv mot väggen i lördags och frågade mig vad jag egentligen gör här. Att jag älskar London, kändes inte som ett tillräckligt motiverat svar. Inte heller att jag ju "skaaaa söka jobb", och har den perfekta lägenheten, som kostar multum. Jag längtar hem, hem till familj och vänner, till världens finaste kille, och till min hund - som ju är min lilla apa. Jag ringde mamma och nu är hemresan ett faktum. Och det finns faktiskt saker att göra hemma. På torsdag ska jag möta filmteamet och mina gamla kollegor och se på kortfilmen "Papercut" som vi spelade in för någon månad sedan, efter det så ligger fokus på alla förberedelser inför antagningsprovet till Calle Flygare. Jag är dock väldigt glad att jag åkte, för man måste våga för att vinna. Och jag har just vunnit insikten om hur fantastiskt bra jag trivs med mitt liv i Stockholm. Och London finns ju kvar, såvida inte någon terrorist hinner spränga allt i luften tills nästa gång jag kommer. Cheers!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar