"Väl inne igen, lade hon sig tillrätta i soffan, såg på mig och gav ifrån sig en högljudd fjärt... "

Fördelarna med att ha en liten hund är många. Dom luktar inte illa, dom får plats i sängen och under vinterhalvåret räcker det med att gå fram och tillbaka till brevlådan, sedan vill dom in och värma sig igen.

Nackdelarna är få, men visst finns dom.

Imorse var jag uppe tidigt. Jag hoppade i löpardressen, snörade på mig gympadojorna, kopplade hunden och minuten senare var vi ute i vårsolen.

Vi värmde upp genom att gå i rask takt, Dolce höll farten och stannade inte en enda gång för att kissa eller lukta på blommorna. Jag såg mig stolt omkring, ville ropa:

"Titta! Titta på min hund, vad duktig hon är!"

Några hundra meter senare, började vi springa. Dolce gjorde sitt bästa, men halkade efter, svansen slokade som en rutten tulpan. Jag drog i kopplet.

"Kom igen nu! Det här är bra för dig... Du har ju legat i soffan nästan hela vintern!"

Hennes tunga hängde ut som en stor röd sula, avståndet mellan oss ökade hela tiden. Jag insåg att situationen var ohållbar.

"Okej Dolce, nu gör vi såhär... Du får lukta på trädet här och sedan springer vi lite, sedan får du lukta på ett nytt träd. Är det bra, blir du glad då?

Med nosen i marken och svansen viftandes fram och tillbaka, stod vi sedan vid trädet, hon luktade ivrigt på en tom plastpåse. Jag joggade på stället och försökte hålla igång flåset.

Efter ett par minuter bestämde jag mig för att det var dags att springa vidare varpå jag otåligt började att dra i kopplet.

"Kom igen, nu kör vi! Först till nästa träd vinner!!"

Svansen åkte i backen och jag fick formligen släpa fram henne i kopplet. Kunde inte låta bli att förundras över hennes urusla kondition.

Efter ytterligare två träd-stopp, satte hon sig på rumpan och vägrade att flytta på sig. Jag bönade och bad, ingenting hjälpte.

"Men snälla, du kan väl iallafall försöka? Det är inte långt kvar nu... "

Kände irritationen växa.

"Men vad vill du då? Vill du att jag ska bära dig eller?!"

Med en belåten hund på axeln, sprang jag sedan sista biten hem. Väl inne igen, lade hon sig tillrätta i soffan, såg på mig och gav ifrån sig en högljudd fjärt.

Skrattet bubblade i magen och jag kunde inte låta bli att pussa på hennes lilla huvud.

"I love you too, always and forever"