Samtidigt som två av mina vänner drabbas av cancer, klagar den tredje över att hon inte har några snygga kläder

En väldigt klok lärare sade en gång:

"Det enda vi vet med säkerhet är att vi skall dö, och att vi innan dess kommer ställas inför ett oräkneligt antal val - allt annat är ovisst"

Och livet är konstigt, oförutsägbart. Samtidigt som två av mina vänner drabbas av cancer, klagar den tredje över att hon inte har några snygga kläder och ytterligare en vän gråter floder över en finne som slagit ut lagom till kvällens dejt.

Samtidigt som P lämnar Radiumhemmet efter ytterligare en cellgiftbehandling, kämpar N förtvivlat med finnen och täckstiftet, H är på NK, provar jeans och skriker åt expediten.

Jag ser inget fel med något av det, vi gör alla så gott vi kan. Så länge det finns hopp, finns det liv. Så länge det finns hopp...

En vän till familjen drabbades för drygt ett år sedan av nervsjukdomen ALS, nybliven mamma, mitt i livet.

Jag berättade det för cancersjuka A och plötsligt sade han sig känna tacksamhet, för mot hans sjukdom finns det botemedel och han har goda chanser att bli helt återställd.

Mot ALS finns det ingen medicin, det går inte att göra något alls.

Jag som varken har cancer, ALS eller någon annan sjukdom, jag som är helt frisk finner inga ord för det jag känner.

Jag har familj och vänner som jag älskar och som älskar mig, och än hänger hälsan med. Det är väl ändå allt som betyder något?

Ingenting är längre självklart...

Förutom att vi alla skall dö, och innan dess ställas inför ett oräkneligt antal val - allt annat är ovisst.