Olle försökte kasta av mig, men jag klamrade mig fast och vägrade lossa greppet. "Vad fan Alma, släpp! Lägg av, övningen är slut!"

Tillbaka i klassrummet för några timmars skådespelarteknik med P.O.

För tillfället jobbar vi mycket med preparation, vilja och aktivitet.

Dvs vi bygger upp en känsla och en vilja kring en situation och tillsammans med en vald aktivitet (tex att limma ihop en sönderslagen porslintallrik) jobbar vi sedan med en klasskamrat som fungerar både som iakttagare och kommentator.

Kommentatorns uppgift är, förutom att just kommentera, att provocera och få fram en reaktion från motspelaren.

Idag var det min tur att agera kommentator åt Olle. Vår situation förvandlades till en syskonrelation och han aktiverade sig med ett pussel medans jag som bestämt att han "tagit något som var mitt" irriterad satt bredvid honom på golvet och pockade på hans uppmärksamhet.

Hans blonda hår hängde ner framför ögonen och han vände och vred på pusselbitarna, gav ifrån sig en liten suck. Jag lutade mig fram och andades kaffeandedräkt i ansiktet på honom.

"Vad gör du?"

"Vad jag gör?"

"Pussel..."

"Pussel?"

"Mm, pussel..."

"Varför då?"

"Varför?"

"Ja, varför varför varför?"

"... därför"

"Jaha, vad fult det blir, du kan ju inte!"

När jag inte fick något svar, slog jag irriterat ut med handen, pusslet som han suttit och kämpat med senaste minuterna gick sönder och bitarna for åt alla håll. Sekunden senare hade jag honom över mig, han drog mig i håret samtidigt som han skrek att jag var helt dum i huvudet och att jag skulle låta honom vara.

Jag lyckades ta mig upp på fötter, fick tag i en pusselbit och sprang tjutandes runt, runt i rummet med Olle hack i häl.

Han fick fatt på min hand och försökte bända upp den. Argt måttade jag ett slag mot hans nedre regioner, missade.

"Alma, ge mig den! Den är min!!"

"Nää, den är min!"

"Min!"

"Min!"

"Min, sa jag!"

"Fuck you Olle! Såhär går det när man är så dum att man vinner över mig i badminton..."

"Det är inte mitt fel att du är en sådan kass spelare!"

Han körde in naglarna i handen som kramade pusselbiten, jag tjöt av smärta, slängde biten i golvet och sprang tvärs över rummet. Olle, plockade försiktigt upp den och höll den framför sig. Ansiktet sprack upp i ett jättegrin.

Samtidigt tog jag sats från andra sidan rummet, sprang som en antilop och i samma stund som jag landade över honom bröt P.O övningen.

"Hörni, bryt! Bryt sade jag!!"

Olle försökte kasta av mig, men jag klamrade mig fast och vägrade lossa greppet.

"Alma, vad fan, släpp! Lägg av, övningen är slut!"

"Aldrig i livet! Du sade att jag var KASS på att spela badminton!!"