Efter att ha legat en evighet på sängen (iförd mina färgglada socks, väntandes på miraklet) gav jag upp. Med tunga steg gick jag till köket för att tillaga min traditionella kvällssmoothie, bestående av banan, hallon och vaniljyoghurt.
Jag plockade fram yoghurt, hallon och... nej, det fanns inga bananer. I panik började jag att rota runt i fruktskålen, tänkte att det kanske gömde sig en jättepytteliten banan under apelsinerna, men icke.
Mamma satt vid köksbordet och tuggade på en hård smörgås.
"Vart är bananerna?!"
"Dom ligger väl där i skålen..."
"Neeheeeee, det gör dom inte! Jag måste ha en banan nuuu!"
"Alma, du får ta ett äpple istället, jag är alldeles för trött för att åka och handla"
"Jag kan ju inte göra smoothie på äpple!!"
Hela min värld gick sönder, jag bröt ihop totalt. Det var som att någon vridit på en vattenslang. Tårarna sprutade fram och mamma tittade förskräckt upp från sin tidning.
"Men älskade lilla unge! Det är något annat än bananerna, eller hur? Vad är det som är som jobbigt?"
"Aaaaaallting, buhuuuhuuuääääeee, haahaaaaaalltiinnnggg"
"Men gumman, du ska se att det kom..."
"Åhhåhhååhh dddiina ssstruumphhooor hjähähälper ihihiinte helleher"
Jag slet av mig dom rödprickiga sockorna och slängde dom i vasken, sprang sedan förtvivlad in på mitt rum och smällde igen dörren. Jag grät och grät, såg mig själv i spegeln och grät ännu mer.
Det kändes liksom skönt på något sätt.
Till slut när det inte fanns några tårar kvar, låg jag och hulkade intill elementet. Ett plötsligt lugn spred sig i kroppen. Jag låg kvar tills jag hörde en knackning på dörren, gick upp och öppnade.
Utanför stod hon, med den största klase bananer jag någonsin sett. Jag slog armarna om henne och pep, som det lilla barn jag återigen var.
"Ååh Mamma, min mamma"
Utbrottet igår gjorde mig gott, jag behövde verkligen få tömma ut all den negativa energi jag gått och samlat på mig under dom här iskalla månaderna. Imorse när jag vaknade kände jag mig gladare än vad jag gjort på länge.
Full med nya krafter satte jag kurs mot duschen. Framför spegeln stannade jag till, log stort och sade sedan "Let's call this the comeback... "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar