"Det är hopplöst tröstlöst, en natt i Stockholmsterräng. Men vilken är den där titeln man så gärna vill åt?"

Äntligen är helgen över, nu blir det inget mer festande på ett bra tag. Jag vet inte varför men jag har svårt att inte, inte gå ut. Detta trots att jag vet att jag bara mår dåligt efteråt, och då syftar jag inte på baksmällan morgonen efter.

Hur bra sällskap jag än är i, så blir jag alltid, oavsett antal drinkar, nykter när jag ser omgivningen och människorna omkring mig. Det är så smutsigt, rått och kallt.

Kindpussarna betyder inte ett skit, status är aldrig annars så viktigt (samtidigt som det helt förlorat innebörden) och småtjejerna som blir nedsupna av häftiga innekillar vet inte bättre än att kasta med håret, puta med läpparna och sedan följa med till en säng där så många tjejer legat innan.

Det är hopplöst tröstlöst, en natt i Stockholmsterräng. Men vilken är den där titeln man så gärna vill åt?