Det här inlägget kommer eventuellt innebära att jag blir portad från 85% av Stockholms nattklubbar för det är nämligen ungefär så stor del av Stockholms nattklubbar som drivs av en ägare just nu - Stureplansgruppen. Nu är inte det här en attack mot just Stureplansgruppen utan snarare ett försök till diskussion kring varför vi hamnat i den situation där vi befinner oss just nu i krog-Stockholm.
Stureplansgruppen äger och driver idag Sturecompagniet, Hells Kitchen, Ambassadeur, Spy Bar, White Room, Magenta, Laroy, Le Bon Palais och säkert några till som jag har glömt. Om man ser till Stockholms utbud av nattklubbar - alltså klubbar som har öppet till 03 eller längre - så inser man snabbt att det innebär att ungefär 85% av huvudstadens nattklubbar kontrolleras av en enda ägare.
Det finns i stort sett inga alternativ kvar längre då mer eller mindre allt har köpts upp av Stureplansgruppen. Vart man än går är det ett ställe som drivs av dem. Det är ju såklart imponerande av Vimal Kovac som stryr skutan för Stureplansgruppen. Han har sett en massa tillfällen och greppat dem, som en sann entreprenör ska göra. Så ingen skugga ska falla över just honom eller hans företag men man behöver inte vara jättesmart för att räkna ut att om en och samma ägare har i stort sett helt egen kontroll över en marknad så blir det inte bara ett monopol som pressar upp priserna till sjuka nivåer, det kommer också påverka hur marknaden (nattklubben) utformas.
Inredning, musik, klientel, personal, ja allt kommer att tas fram utifrån en enda ägares önskemål och när den ägaren alltså har kontroll över ca 85% av en stads krogutbud; är något jävligt skevt. Nyligen nåddes jag av nyheten att Stureplansgruppen planerar att köpa en av de tre (?) sista krogar i Stockholm som har öppet till längre än 02 - Berns – och jag kände att jag var tvungen att reagera. Och reagera ordentligt. Trots närheten till just Stureplan så har Berns varit som en frizon för oliktänkande. Det har nästan känts som att Berzeli Park legat där med sina stora träd för att liksom skydda Berns från kommersialismen.
Igen, det här är inget personligt mot just Stureplansgruppen. Jag har som många andra också haft kul på V, Spy Bar och flera av deras andra klubbar. Mitt resonemang handlar snarare om det här:
Ska ett enda företag verkligen tillåtas att kontrollera en hel stads nattliv?! Det kallas ju monopol i alla andra branscher. Har inte kommunen ett ansvar här? Och var är alla andra entreprenörer I Stockholm?
Att jag reagerar så starkt på just ryktet kring köpet av Berns är just för att Berns alltid stått för något alternativt till alla de andra klubbarna runt Stureplan. De har alltid vågat gå sin egen väg. Det började säkert långt före att jag började gå ut men jag minns de fem åren som de levande legenderna Pontus & Patrik styrde Berns. Berns dödade allt motstånd och det coola var att de gjorde det utan att vara kommersiella. En klubb som inte var exakt som alla andra. Sedan Pontus & Patrik började göra annat så har Berns gått upp och ner i popularitet men den alternativa andan har alltid funnits där. Grymma IngMari Pagenkemper som kom från lika grymma Lydmar (nedlagt och omgjort till mer lukrativa och tysta hyresgästen Vattenfall) har bokat ofantligt många fantastiska DJ:s och artister de senast åren till Berns men nu säger alltså rykten att det är över.
Berns lär nu gå samma öde till mötes som flera andra legendariska Stockholms-krogar. Nämligen ett ställe som stuckit ut från mängden som nu kommer att pulveriseras för mer kommersiella och likriktade val då den ensamma ägaren får ännu större kontroll. Jag kan ha fel. Men jag tvivlar.
Kritiken är alltså inte egentligen mot hungriga Stureplansgruppen - även om jag tycker att de är väldigt lata just på grund av att konkurrensen är obefintlig - utan mot 1) ägare som inte bryr sig ett skit om kulturarv och mångfald. Ägare som bara vill tjäna pengar på snabbast möjliga sätt och 2) den enorma lathet och passivitet som verkar ha lamslagit alla andra entreprenörer och eldsjälar I Stockholms nattliv.
Var är alla nya entreprenörer?
I somras i Göteborg visade Joseph Shirazi (Peacock) med flera att man med ett helt eget tänk inte bara kunde öppna ett ställe som Port du Soleil. Det gick till och med att tömma hela avenyn, Båstad och Visby. ALLA pratade om Port du Soleil förra sommaren och kommer göra det igen den här sommaren. Port du Soleil är det ultimata beviset på att det går att skapa en nattklubb som andas lekfullhet, galenhet och oiktänkande, att det finns utrymme för en nattklubb som är skiljer sig från mängden och är så mycket giftigare och roligare än klubbar som inte anstränger sig mer än att spela David Guetta.
Port du Soleil, Göteborg.
När följer Stockholm efter? När ger någon Stureplansgruppen den konkurrens de behöver och förmodligen I slutändan skulle uppskatta? Konkurrens skapar ju oliktänkande och krav på ständig förnyelse för att kunna vara konkurrenskraftig. Stockholm går rakt motsatt väg just nu.
Frågar ni mig så har Stockholm inte en enda riktigt bra nattklubb om man jämför med andra huvudstäder i Europa. Madrid, Berlin, Amsterdam, London, Köpenhamn...ja ni fattar. Berns är i sina bästa stunder bra men långt ifrån så grymt som t ex Port du Soleil I Göteborg men det spelar ingen roll. Om Stureplansgruppen tillåts att köpa ytterligare en nattklubb och just “den sista utposten” Berns så blir det I mitt tycke dödsstöten för Stockholms nattliv.
Då kommer ALLT. LÅTA. LIKA.
Jag är medveten om att jag kanske vid 36 års ålder inte längre tillhör huvudmålgruppen för Stockholms nattklubbar och att jag mycket väl kan ha tappat kollen och blivit en av de där sura, bittra gubbarna man själv störde sig på när man var yngre men det känns verkligen som om att det var så extremt mycket bättre förr. Det var en tid när inte alla klubbar låg runt en och samma plats, en tid då Stockholms nattliv var pulserade, levande och i ständig förändring. Det fanns extremt mycket olika ställen som drevs av massa olika personer som var och en hade helt olika inställning till hur just de ville att en grym nattklubb skulle se ut. Det var som en pulserande gryta någonstans i gränslandet mellan ljuva sommarkvällar med fransk techno på Djurgården till obskyra lack och läderklubbar i en källare vid Centralen. Nu är det mer hits for kids.
Massiv respekt ni som kämpat och kämpar för ett Stockholm med ett mer varierat nöjesutbud: Claes Bodén, Fredrik Heinig, Mad Mats, Pontus & Patrik, Jean Skarstedt, Åsa & Eva, Bomben XL, Group Locomotives, Sauhrab, Carl M Sundevall, Micke Elmenbeck, La vida Lo Cash, Salvan, Balthazar Silveira, David Amberton och alla andra eldsjälar jag glömt.
Mårten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar