"Han höll den envist kvar, som för att liksom spä på mitt dåliga samvete och få mig att sticka ner handen i det kladdiga hålet och gräva runt..."

Måndagar har i urminnes tider - eller iallafall sedan jag började på C.F för tre månader sedan, betytt sushi från lunchstället mittemot.

Idag bröt jag trenden för en bättre kycklingsallad, det enda jag saknade var en gaffel, lyckligtvis stod det att hämta i elevernas egna lilla kök - sagt och gjort. Jag åt ute i matsalen med dom andra i klassen och min sallad tog slut ungefär samtidigt som det var dags för nästa lektion.

Medans klasskamraterna sprang före in i salen tog jag den, då tomma salladsförpackningen, gick raskt fram och tryckte ner den i den mindre fräscha papperskorgen vid toaletten.

Försent och som i slow-motion såg jag den lånade gaffeln följa med ner i det svarta och kladdiga gapet. Jag såg mig snabbt omkring för att försäkra mig om att ingen sett olyckan.

En långhårig kille som satt vid ett bord några meter ifrån mötte min blick. Han höll den envist kvar, som för att liksom spä på mitt dåliga samvete och få mig att sticka ner handen i det kladdiga hålet och gräva runt efter gaffeln.

Det tänkte jag inte göra! Jag slog ihop händerna och brände av något som skulle föreställa ett leende samtidigt som jag lite nervöst frustade fram

"Eh... hehe.... Du, öh... såg du att jag precis tappade en av skolans gafflar i papperskorgen!?"

Killen höjde på sitt ena ögonbryn och såg förvånad ut.

"Nej?"

"Nej? Jamen vad bra då, för ehmn... det gjorde jag inte heller, hejråååå!"