onsdag 23 mars 2011

"S tjöt av smärta samtidigt som hon förmodligen gav sitt livs bästa massage någonsin"

Varje onsdag börjar vi skoldagen med att gå ihop två och två för att sedan ge varandra 15 minuters välbehövlig massage. Speciellt eftertraktade är dom med starka nypor.

Ingen vill hamna med någon som på ett liksom, försiktigt och omtänksamt sätt känner sig fram till knutor och spänningar.

Den finns en tjej som alla slåss om. Den f.d massage-terapeuten Sandra Strid. Varje onsdag är det samma sak, panik i korridoren och folk som skriker hennes namn

"Sandraaaaaa, Sandraaaa, vart är du?!"

"Pax för Sandra, ett- två- tre!!"

Efter flera veckor var det så tillslut dags för mig att ta hem kampen och massage-terapueten. Jag stod och lurade vid entrén och när hon satte foten innanför dörren hoppade jag fram.

"Åh Sandra, äntligen mötas vi två, som jag har väntat!!"

Jag kunde inte tolka blicken jag fick, först när hon höll upp händerna, som bestod mer av plåster än hud, förstod jag att något var uppåt väggarna fel.

"Men vad ska det här föreställa, det är ju plåster överallt!? Vad har du gjort?!"

"Jag ramlade utanför porten, jag har typ ingen känsel kvar i händerna, nyporna är inte vad dom en gång varit... "

Jag slog bedrövat händerna för ansiktet och beklagade mig

"Åh S, hur kunde du vara så oförsiktig. Just den här dagen, kunde du inte tänkt lite på mig också!?"

Vi beslöt oss för att göra ett försök och under dom följande tio minuterna låg jag på mattan och skrek att hon skulle trycka hårdare.

S tjöt av smärta samtidigt som hon förmodligen gav sitt livs bästa massage någonsin

Efteråt satte Sandra sig vid väggen och blåste försiktigt på sina plåster-händer. Jag drack några klunkar vatten, lade sedan en tröstande arm kring henne och började sjunga

"You're simply the beeeest, better than all the reeeest, better than anyoneeeeee, anyone I've ever met..."


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar