Guruns tempelriddare var alla samlade för att dela med sig av veckans goda gärningar och böja sina gummikroppar ihop. Längst bort i rummet, bakom en pelare gömde jag mig för skenet från gloriorna.
I vanlig ordning började passet med förhör av den stående läxan: Att tänka, iaktta sig själv och göra saker för andra.
Och som vanligt hade riddarna gjort den ena mer heroiska insatsen än den andra. Just som jag satt där och precis som förra veckan försökte komma på något fint jag gjort för min omgivning blixtrade det till i huvudet på mig.
Varför skulle jag sitta där och söka bekräftelse? Få bevisat för mig att jag var en fin människa? Räckte det inte med att dom som vet/tycker det, redan gjorde det?
"Nå, Alma! Bvad har du gjort för andra den här bveckan?"
"Vet du vad... Jag kan ärligt säga att jag tycker mig ha gjort många bra saker för min omgivning, men jag kanske inte känner för att sitta och redovisa dom här och just nu..."
Det gick som ett sus genom salen, tempelriddarnas glorior förvandlades till pilbågar och jag kunde känna hur dom riktades emot mig.
Ett nervöst litet skratt slapp ur mig (hihähähihhio)och jag insåg att det kanske inte varit ett vidare smart drag att börja käfta upp mig mot Gurun.
Han satt på sin tron av persiska mattor, hans mörka ögon som små, små springor
"Bvaaad sääääger du?! Alma, jag bvill inte bveta bvad du tycker, jag bvill bveta bvad du gjort, allt annat är bara snack-goja!"
Jag kände att jag var tvungen att försöka styra upp situationen och redogjorde för en incident i helgen.
"Jag gav en man femtio kronor så att han skulle kunna ta sig hem, han hade inga pengar till tågbiljetten... "(Om jag ändå hade stannat där) "Grejen var att det knappast kan räknas som en god gärning eftersom jag några minuter tidigare fått ett paket cigaretter gratis(!) i en kiosk, för att paketet var knöligt och ändå inte gått att sälja..."
Riddarna närmast mig, spärrade förfärat upp ögonen och såg på varandra när dom hörde om cigaretterna. Jag gav ifrån mig en ljudlig suck och fortsatte sedan.
"Ja ja ja... Jag röker ibland på helgerna när jag går ut, jag visste inte att det var dödsstraff på det?! Hursomhelst så såg jag det som en självklarhet att låta den goda gärning jag tilldelats av kioskmannen, gå vidare. Men som ni nu vet, så var det tyvärr inte jag som började utan... ."
"Gott folk, titta på den här tjejen! Det är precis det här det handlar om, att på ett omedvetet plan uppmärksamma en god handling och låta den gå bvidare!"
Det kändes som att luften gått ur mig, tacksamt slöt jag ögonen och Gurun gick vidare till killen bredvid
"Jonas, hur gåååår det egentligen med bvitterheten??"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar