"Förstår ni inte att era egoistiska handlingar förstör för de som kommit hit och försöker ta sig in och fram i samhället på ett ärligt sätt?"

Vad är det med människor som inte kan låta andras saker vara ifred?

Det är inte första gången jag blir bestulen, och om jag ska vara helt ärlig mot mig själv, förmodligen inte den sista heller.

Varje gång blir jag lika förbannad, känner mig överkörd, kränkt och trampad på. Vill slå en bok om etik och moral i huvudet på förövaren och bara tjuta rakt ut

"Det här är min plånbok, min min min!"

Jag har mina aningar om hur det gick till, när och var det skedde. Men eftersom jag inte vet något med säkerhet är det inget jag vill skriva om, mer än att det skedde när jag var ute med goda vänner i lördags.

För bara några veckor sedan hamnade en kollega bredvid ett gäng killar på tunnelbanan. De satt helt öppet och pratade om vilka köpcentrum/affärer det var lättast att snatta i utan att bli påkommen. De planerade inköp(?) skrattade och hade trevligt.

"Jag behöver ett par jeans och lite schyssta underkläder bara..."

"Aa, jag tänkte fixa någon snygg tröja. Vi går till det vanliga stället, vakterna där vågar ändå aldrig göra något, hahaha"

Hon var helt förstörd när hon berättade det för mig några timmar senare. Arg och besviken på sig själv för att hon inte vågat ingripa.

"Alma, du vet att jag inte är rasist, men det är ju nästan alltid..."

Strax innan jag fick detta berättat för mig så hade min syster blivit av med sin nya telefon. Det torde ha varit helt omöjligt att fatta misstankar mot någon om det inte varit för att förövarna råkat komma åt en knapp och ringt upp min mammas telefonsvarare.

Hon, som då inte kände till att min systers blivit bestulen på sin telefon, fick panik då hon lyssnade av svararen och hörde ett flertal manliga röster upprört stå och skrika till varandra på ett främmande språk.

Morgonen därpå satt min syster med en rynka mellan ögonbrynen och smuttade olyckligt på sitt kaffe.

"Mamma du vet att jag inte är rasist, men det är samma sak varje gång jag eller någon vän blir rånad"

För de som känner sig kränkta, felbehandlade och utanför samhället, det måste ju ändå finnas andra vägar att gå, än den som jag och mina vänner ser er välja?

Förstår ni inte att era egoistiska handlingar förstör för de som kommit hit och försöker ta sig in och fram i samhället på ett ärligt sätt?

Jag känner och har arbetat med många s k nysvenskar och som är bland de mest underbara människor jag träffat, så mycket kärlek och så mycket humor.

Tyvärr så märker jag att människorna i min omgivning, och tyvärr även jag själv, blivit alltmer försiktiga och helst undviker platser, restauranger och nattklubbar där vi vet att folk med invandrarbakgrund går. Något som gör mig än mer förbannad.

För plötsligt så känns "point-systemet" där nattklubbsansvariga pekar in vilka gäster som är välkomna, och som jag tidigare funnit avskyvärt, som en sorts trygghet.

Och när någon fäller en rasistisk kommentar är jag inte längre den som far upp som ett kanonskott och argumenterar emot.

Jag orkar helt enkelt inte, för jag blir så djävla besviken varje gång jag, mina vänner eller någon annan blir bestulna eller hotade av några som i regel är s k nysvenskar.

Sedan är det såklart inte bara folk med invandrarbakgrund som stjäl, men när de/ni gör det så syns det så mycket mer och de fördomsfulla får vatten på sin kvarn.

Jag är inte rasist men vart tog all moral och etik vägen?