"Hej! Jag heter Alma. Jag är först och främst en person, en jäkligt skojig och kärleksfull sådan om jag får säga det själv. I andra hand är jag, mitt kön, och på inget sätt är jag ett objekt.
Om jag gillar dig och du gillar mig, varför kan vi inte vara vänner"
Det är märkligt det där. Med människor och hur vi förhåller oss till varandra. Jag har alltid ansett att om man gillar någon och denne någon gillar tillbaka, så ska man kunna umgås. Som vänner allra minst. Senaste året så har jag upprepade gånger fått lära mig att det inte är så, att det är fel. Iallafall om det, så att säga går "mellan könen".
När jag var liten hette mina bästa vänner inte Jessica och Sara, utan Marcus och Kristoffer, och på rasterna i skolan lekte vi "Burken" och tecknade hellre än klädde på dockor och lade pärlplattor. Ju äldre jag blev desto bredare blev min umgängeskrets och ett tag hängde vi allihop, både killar och tjejer, och det fanns inget bättre tyckte vi då.
Sedan gick det utför...
Idag är tjejerna kvinnor och killarna har vuxit upp till män och att umgås som vänner mellan könen tycks vara bäddat för trubbel. Inte alltid, men oftast. Och trubbel har man ju lärt sig att det är något man ska försöka hålla sig ifrån. Kanske är det därför så många av mina kill-kompisar med tiden försvunnit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar