Ett, numera medvetet, offer för överkonsumtionen
Idag har jag sprungit i trappor och hängt kläder större delen av dagen. Enorma mängder kläder. Jag hängde upp ett flertal plagg med prislappen kvar. Kläder som jag till och med glömt att jag inhandlat. Bland annat en vit silkesklänning från Karen Millen, ett härligt prasslande linne från Chloé, ett svart pennfodral från Hope... Plagg som jag vid någon tidpunkt trott att jag absolut inte klarat mig utan. Men uppenbarligen så är det precis vad jag har gjort?
Jag behöver inte handla mer nu. Jag skulle kunna skänka bort dussintals med jeans, skor och koftor och det skulle inte märkas.
Anledningen till att jag, sent omsider, insett volymen av min garderob, är troligtvis för att jag är i stånd att flytta den. Det är uppenbart att jag varit hemmablind under en låång tid.
Det är med en ny insikt, och kanske lite sorg(?) som jag skriver detta. Det är dags att lugna sig nu, bli medveten. Bli någon typ av vuxen.
Från en konsumtion till en annan.
Kanske kan det stilla aptiten lite?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar