Vem var det som smitta mig? Vem var det...

Det är så typiskt, att jag skulle bli sjuk just nu. Just den är veckan. Imorgon skulle jag agerat Rookie på "Big Ben" och till helgen fått efterlängtat besök från Göteborg.

Vem var det som smitta mig? Vem var det.

Hursomhelst, försöker göra det bästa av situationen. Det vill säga, totalt avskärma mig från omvärlden för att undgå ångest. Det enda som egentligen angår mig under dessa dagar är när jag ska

1. äta
2. sova
3. besöka badrummet

Jag känner mig som ett litet barn. Jag är ett litet barn. Åh, säg att jag drömmer! Vill inte ligga i sängen som ett kolli. Bli nattad flera gånger om dagen, jag är ju inte ens trött!

Det värsta är inte febern, eller att vakna blöt av svett...

Nej, det värsta är att jag inte kan släppa alla göra och måsten. Under min vakna tid ligger jag och tänker på allt extra arbete som travar upp sig till följd av mina sjukdagar, och i vad jag tror är, något sorts självförsvar stänger hjärnan av sig och jag slocknar som en klubbad säl.

När jag vaknar igen så är det i regel för att jag 1) Är hungrig 2) Behöver gå på toaletten. För att uppmärksamma att jag är vaken och har, så att säga, "ej tillfredsställda behov" lägger jag mig till med ett otäckt igenkännande vrååål

"UÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHH... ."