Istället för att som alltid, gå till stamhaket, gick vi igårkväll för att se "Stjärnskottet" DJ Adrian Lux uppträda på gamla Blue Moonbar, centralt och fiffigt beläget på Kungsgatan.
Det var fullt med små små tjejer som sprang runt i små små grupper och tycktes tävla om vilka som hade mest smink och minst kläder kvällen till ära.
Min annars så höga tävlingsinstinkt vägrade infinna sig. Istället knäppte jag koftan hela vägen upp i halsen och beställde in en ramlösa, som för att liksom föregå med gott exempel.
Från huvudbaren gick vi vidare en trappa upp där vakten, som var en gammal vän-till-en-vän släppte in oss till ett rödmålat och betydligt mindre rum. Tjejerna därinne var om möjligt ännu mer sminkade och visade ännu mer tonårshull.
Jag smuttade på vattnet och tog in den nya miljön. Stämningen var hetsig, direkt ovänligt. Småtjejerna vickade på tomma vinglas och kramade sina gigantiska jackor. Såg med tunga ögonlock på några killar med spritflaskor kring ett bord.
För det tycktes nämligen vara så att den som hade störst fuskpäls också hade störst chans att komma in i rummet. Ju större fuskpäls, desto bättre.
Och alla ville ju vara i det lilla röda rummet. För det var nämligen en så kallad VIP. Endast till för Very Important People, alltså människor som är lite viktigare än alla andra. Typ.
På väggen bakom baren satt fem uppförstorade foton på tjejer i 25-årsåldern (!) Dom log mot kameran och försökte se sexiga ut.
Jag fick förklarat för mig att det är klubbens så kallade "Änglar". Jag tittade på fotona igen, försökte hitta något somhelst änglalikt men allt som gick att se var jätteputande läppar och längtan efter att synas. Se på mig! Mig, mig!
Black Eyed Peas sommarhit "I gotta feeling" började spela. Någon har tagit sig friheten och skrivit en ny text. Musiken var öronbedövande hög, dånade
"Jag har en känsla, att ikväll kommer alla få ligga, ja ikväll kommer alla få ligga..."
Började småskratta när hörde texten, vart får dom allt ifrån? Såg mig omkring och möttes av två blonderade tjejer med brunpudrade sten-ansikten. Den ena försökte fästa blicken någonstans i mitten på sin egna näsa, och den andra var fullt upptagen att flörta med en äldre man
"Ja, ikväll kommer alla få ligga..."
Ingen varken dansade eller såg glad ut. Jag kom att tänka på en tävling från när jag var yngre. Arga leken hette den, och gick helt enkelt ut på att man skulle se så (ursäkta) jävla sur ut som möjligt.
När arga leken pågick som bäst kom en nyblonderad Graaf-Syster inspringande med pojkvännen tätt i häl. Dom poserade snabbt framför kameran och när bilderna var tagna rusade dom ut igen.
Min blick gick från fotografen, till bilderna på väggen bakom disken, slutligen landade den på den blonda tjejen som nu stod och hånglade med den äldre mannen. Det tomma vinglaset var utbytt mot en drink.
För allt handlar om att synas. Och sköter man inte sitt jobb, ja, då riskerar man att bli bortglömd helt.
Jag förstår Syster Graafs rädsla. Det är väl allas mardröm, att vakna upp en morgon och vara helt bortglömd. Familj och vänner, egna barnen, tänk om dom helt plötsligt inte skulle veta vem hon var?
Och vad beträffar det unga "stjärnskottet" som började spela strax efter klockan 02.00 så liknade han mest en liten pojke med hybris där han stod och spelade gamla låtar och viftade med armarna likt en väderkvarn.
Se på mig! Mig, mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar