"Bra, bra, vilken inlevelse, vilken loska!!"

Så går ytterligare en vecka mot sitt slut och vi kommer våren allt närmare. Efter ett par intensiva dagars jobb väntar Finaste på mig nere i Göteborg. Men innan jag tar helg vill jag ta mig tid att skriva ner några minnesvärda scener av "Evas Resa" som spelades in under veckan.

Yours Truly

MonkeyL.

Kräkscen

Mission: Gå fram och kaskadkräkas på ett kärlekspar på tunnelbaneperrongen

"Talangen, fyll munnen med det här... När jag säger till går du fram och kräks på paret. Sikta någonstans högt upp i mitten, ok?"

Jag spanade in statisterna som stod och gullade med varandra. Nickade med munnen full av vätska, det här skulle gå bra.

"Ok, kameran går, tagning och varsågod"

Jag gick fram och tömde munnen. I ren reflex spottade och fräste jag efter att ha fått ut sörjan. Statisterna blev helt förskräckta, för att inte tala om vad jag själv blev. Regissören hoppade ivrigt upp och ner

"Bra, bra, vilken inlevelse, vilken loska!!"

Bananen på tunnelbanan

Mission: Täppa igen en gapande fjortistjejs mun med hjälp av en banan

"Okej, nu vill jag att du tar det här bananen och kör in den i hennes mun. Passa på att göra det när hon skriker som mest. När du känner att den sitter då släpper du bananen"

"Ska jag verkligen köra in hela? Jag kan bryta av en bit, det kommer inte synas?"

"Nej, nej! Kör in den bara, hon gapar, eller hur?"

Statisten - ett blont yrväder, såg glad ut, hon nickade ivrigt och gapade stort

"Kameran går, tagning och varsågod"

Hon började skrika i telefonen, jag var alltför fokuserad på att hitta en ingång för att höra vad hon sa. Någonting om en fest som spårat ur? När hon helt plötsligt började hysteri-skratta passade jag på att köra in den.

Jag var tvungen att trycka till lite extra för att få den att fastna, men sedan satt den som ett smäck. Tjejen satt förvånad kvar på sätet, med bananen långt ner i halsen.

Bananskalet

Mission: Halka på ett bananskal (lättare sagt än gjort)

"Nu vill jag att du går fram till bananskalet här, och sedan halkar du med det högra benet. Sigge står bakom och fångar upp dig, eller hur Sigge??"

Sigge som stod och pratade hetsigt i telefon viftade lite på handen, jag bad en tyst bön till Gud, måtte jag inte få hjärnskakning på köpet...

"Klara för tagning, kameran går, och varsågod"

Jag gick fram, precis när jag skulle halka blev det stopp. Jag bromsade som en häst framför ett hinder.

"Bryyyt! Vad håller du på med? Du ska trilla, varför står du upp?"

"Förlåt, jag blev lite nervös, det är liksom stengolv härinne och Sigge pratar ju fortfarande i telefon..."

"Ny tagning, kameran rullar och varsågod"

Jag tog sats och satte av mot bananskalet som vid det här laget var både uppluckrat och i allmänt dåligt skick. I samma stund som jag klev på det kände jag hur fötterna lättade från marken. Måtte Sigge stå bakom och ta emot...

Har aldrig varit så tacksam över att få ett vasst knä i ryggen.

Uteliggaren

Mission: Spela uteliggare, tigga pengar i tunnelbanan

Sigge började paketera in mina skor i plastpåsar, en alldeles för stor jacka och en grön mössa som gick ner över ögonen, sedan var jag klar.

"Här har du en kartong och några kronor, sätt dig ner bredvid han där på marken"

Satte mig ner bredvid tiggaren som satt och sov. Höll hårt i min lilla ask, där stor Hemlös och Hungrig, med stora bokstäver. Folk från tunnelbanan gick förbi i stora drivor.

"Kameran rullar, varsågod, börja tigg!"

Jag satt där med mössan nerdragen lång över ögonen och tiggde för glatta livet. Plötsligt låg där tre kronor och skramlade i min lilla ask. Jag tittade förvånat upp och såg en lång kille stoppa tillbaka händerna i fickorna. Jag höll upp en krona och log stolt.