Det har varit en lugn och fridfull helg i Göteborg. När jag kom i fredags gick vi och handlade. Finaste gick till Systemet medans jag gick för att köpa godis i den mest absurda butik jag någonsin besökt.
Godislådorna trängdes, stod bokstavligen ovanpå varandra för att få plats. Där fanns lösgodis i regnbågens alla färger. Hårt, mjukt, surt, segt, choklad och mitt i allt en hästkärra med tusentals klubbor i olika varianter. Jag var i himmelriket.
Just som jag skuttade runt och fyllde en enorm påse med allt jag kom över kände jag en hand på min axel. Jag snurrade runt och mintpastillerna på spaden flög åt alla håll och kanter. Bakom mig stod en liten man med gult förkläde och mörkt hår. Han sträckte fram handen och hälsade glatt.
”Hej, jag heter Mauro”
Lite förvirrad hälsade jag tillbaka och passade på att berömma godisaffären. Han böjde sig fram och sänkte rösten.
”Okej Alma, jag ska gå rakt på sak. Ser du killen där borta? ”
Han pekade på en ung lång och välbyggd man. Han hade glänsande svart hår, en lock hängde ner i pannan. Han såg ut som Prince of Persia
”Det där är Daniél. Han är blyg, men han sa till mig att han tycker att du är det vackraste han sett, en riktig prinsessa… Det kanske är lite konstigt att fråga men har du pojkvän?”
Utan att vänta på svar fortsatte han
”Du vet, det är hans morbror som äger den här affären. Gratis godis varje dag…”
Jag såg mitt framtida liv tillsammans med Prince Of Persia som en film i huvudet.
Alma sittandes på en gigantisk kungatron inne i affären, Alma dykandes i pool fylld med godis, Alma gifter sig i en kyrka byggd av godis, Alma föder barn med jordgubbsklubbor till huvuden, Alma slår nytt viktrekord, Alma fetast i världen, Alm... aaaaahh!
Jag insåg att mitt liv skulle förvandlas till en mardröm om jag gifte mig med Prince Of Persia, det fick bara inte hända!
Mauros röst drog ner mig på jorden igen
"Va, vad säger du, du kanske redan är gift?"
”Ja! Ja tänk för att jag är det... Min man kommer närsomhelst. Förresten så kan du hälsa din kompis att jag bara äter godis en gång i veckan så det så!
På lördagskvällen väntade middag med Finastes familj. Jag slog omsorgsfullt in en bukett blommor och avslutade med några meter paketsnöre som jag krullade och tejpade fast lite här och där. Det var utan tvekan min finaste inslagning hittills. Ett sant mästerverk.
Finastes lillasyster hämtade oss med bilen på tågstationen. När hon fick syn på mästerverket höjde hon på ögonbrynen och kvävde ett skratt. Finaste log menande och lade armen om min midja.
”Jo du förstår, Alma är lite speciell…”
Jag slet mig loss och hoppade in i framsätet, samtidigt som jag tjöt ”Ni i är bara avundsjuka på att jag kan göra så fina paket och inte ni!!”
När vi kom fram överlämnade jag det vördnadsfullt. Finastes mamma klappade händerna av förtjusning och jag fattade genast tycke för henne. Vilken smak, vilken kvinna!
Senare under kvällen blev jag och Lillasyster ensamma kvar i vardagsrummet. Hon synade mig nedifrån och upp och sa sedan
”Alma, hur lång är du?”
”166 cm, hur lång är du själv?
”Va! Skulle jag bara vara fyra centimeter längre än dig, inte en chans… Alltså du är mycket kortare”
”Neeehheee, det är jag inte alls”
Jag slet fram min legitimation ur plånboken och tryckte upp den i hennes ansikte. ”Vad säger du nu då??” Hon granskade det noggrant innan hon nonchalant knyckte på nacken
”Mätte du dig själv då eller?”
”Tänk för att jag inte gjorde det, det var en mätargubbe hos polisen som gjorde det!!”
Vi stod mittemot varandra, båda i försvarsställning med armarna i kors. Redo att döda. Finaste kom in i rummet och undrade vad som stod på.
”Alma säger att hon är 166 lång, det vill säga fyra centimeter kortare än mig, men titta på henne, hon är mycket kortare än så, visst är hon?!"
”Jag har ju sagt att det är du som är felmätt, inte jag!
Finaste stod tyst mellan oss, Lillasyster fortsatte
"Nå, vem är det som har rätt?
"Ja, älskling berätta för henne nu att jag har rätt så kan vi lägga det här bakom oss"
"Ställ er med ryggen mot varandra så ska jag mäta"
Vi gjorde som han sa, jag sträckte på mig så att ryggkotorna var nära att hoppa ur led
"Hmm, jomen visst är hon mer än fyra centimeter längre, snarare fem, sex..."
Lillasyster såg mer än nöjd ut där hon stod med näsan i vädret. Jag vände mig mot Finaste, stampade irriterad med foten i marken och skrek "Och du har sagt att du alltid står på min sida oavsett vad!!
"Men älskling, två centimeter mer eller mindre spelar väl ingen roll?"
"Neheeee, det spelar visst en himla stor roll när det kommer till snoppmätning, men när det är något som är viktigt för mig så nej nej, håll med syrran bara gör det!"
"Okej men då är du väl 166 centimeter..."
"Det är hon inte alls det, hon är max 164!"
Finaste gav sin lillasyster en varnades blick och sänkte rösten "Låt henne vara så lång hon vill så släpper vi det här nu" Han höjde sitt vinglas i en skål. Jag blängde på henne över glaskanten och svepte sedan vinet.
Några minuter senare möttes vi igen vid den stora spegeln i hallen. Jag svepte irriterad med rougeborsten över ansiktet, Lillasyster målade läpparna.
"Kan jag få låna din sminkborste, min är borta..."
Jag vände mig mot henne med ett belåtet leende på läpparna
"Om du säger att jag är 166 centimeter"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar