Igår var jag och en vän på Operan och såg "Figaros Bröllop". Efter två koppar kaffe och ett glas vin var det inte utan att jag blev lite, extremt kissnödig. Sista 45 minuterna av Akt 1 genomled jag med svåra buksmärtor. Jag vred mig som en mask i stolen och tittade mer på klockan än på scenen. Vän tittade irriterat på mig, försökte få mig att sitta still.
"Alma, är du så uttråkad?"
"Nej, men jag har liksom druckit ganska mycket och då får man ta konsekvenserna..."
"Va?"
"Ja, alltså jag håller på att KISSA PÅ MIG!"
"Schhhhhh" En dam som satt i raden bakom hyssjade på mig, jag knäppte upp en byxknapp och bad en stilla bön.
I pausen sprang jag som aldrig förr. Jag hoppade över små små damer med rosa herméscarfs och vitt krulligt hår, kröp mellan benen på hjulbenta farbröder i enfärgade kostymer. Smällde igen dörren till toaletten och drog ner jeansen.
Jag var som en ny människa inför Akt 2.
Någonstans i mitten av andra akten var det så dags att bli distraherad igen. Det började som en väldigt liten nysning från damen på raden bakom. Hon som tidigare hyssjat mig.
Efter nysningen skulle det visst snytas också. Men istället för att göra det ordentligt en gång och sedan vara klar, började damen att fin-snyta sig. Det vill säga, hon snöt sig litelitelite och sedan pausade hon. Efter någon minut så började hon igen, och sådär höll det på.
Som att hon trodde att ingen skulle lägga märke till henne?!
Ljudet av hennes snor växte sig allt högre i mitt huvud, tog över. Irriterad vände jag mig om och förde pekfingret mot mina läppar.
"Schhhhhh"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar