"Det är viktigt att man är medveten om sin kropp och tar hand om den, för i den här branschen säljer vi inte bilar eller datorer, utan oss själva."

Nu är det exakt 100 inlägg sedan MonkeyL. startades, som om det inte vore nog så började min utbildning på Calle Flygare idag, sista januari 2011.

Efter en mycket emotionell helg och alldeles för få timmar sömn kröp jag imorse, utmattad in i duschen, tvingade i mig en smörgås och borstade tänderna innan jag gick hemifrån. Blev på lite bättre humör efter att jag fått använda mitt SL-kort vid spärrarna vid Alvik station, men energin vägrade infinna sig.

Två minuter över nio satte jag foten innanför skolans dörrar. Tog av mig mina ytterkläder och smög försiktigt ner i samlingssalen. Mina nya klasskamrater satt redan bekvämt på svarta karmstolar. Dom drack kaffe och snaskade kanelbullar i väntan på att rektorn skulle träda in.

Jag blev förvånad över hur alldagliga dom såg ut. Faktiskt mer än dom flesta andra jag ser om dagarna i tunnelbanan, på stan och på yogan, (där det ju är fullt av Avatars.)

Efter att ha lyssnat på skolans regler och gått igenom en mängd papper i över två timmar, var det dags för dagens första lektion. Tal och Sång. Vi satt i en ring och ropade varandras namn, om och om igen, på en mängd olika sätt. Sedan delades vi upp i par, varpå vi skulle presentera varandras tankar om sin egna röst, och andras röster som vi gillar.

"... Malins favoritröst är Morgan Freemans, för att den är så manlig och sensuell!"

Efter lunch hade vi anatomi med Åke. En medellång man med imponerande fysik, långa smala muskler och silverfärgat hår. Han berättade historier från sina år som professionell dansare, bland annat om hur han brukade lyfta pianon med tårna.

Han tog upp några elever på golvet och petade lite här och där på allt som var fel. Från dålig hållning till sneda fötter.

"Det är viktigt att man är medveten om sin kropp och tar hand om den, för i den här branschen säljer vi inte bilar eller datorer, utan oss själva."

Jag nickade allvarligt och skrev i mitt pappersblock.

Efter många minuter med vidare information om hur man kan få musklerna att slappna av, bl.a via anus, fick vi en välförtjänt rast på fem minuter, innan det var dags för Pilates.

Vi bytte om till träningskläder och hämtade blå gummimattor från "August Strindbergsalen" som låg ytterligare en trappa ner, innan vi gick tillbaka in i till Åke, som skulle hålla i även den lektionen.

"Ni skall veta att våra muskler och leder tål bra mycket mera än ni tror, det ska mycket till för att dom ska slitas av"

"Sedan är det det här med smärttröskel. Vi har alla en olika hög smärttröskel, men det är inget att vara ledsen över för det kan man öva upp, och jag lovar att hjälpa er med det... ."

Jag fortsatte skriva och när orden inte räckte till, ritade jag de olika pilates-ställningarna, såsom "Stolen" och "Ryggradsroteraren". Efter lektionen, som var dagens sista, bläddrade jag snabbt igenom dagens anteckningar innan jag stuvade in allt i skåpet -

Ta hand om min kropp, det är den jag säljer

Smärttröskeln går att höja, skall inte vara orolig

Lederna går inte av så jättelätt (glad gubbe)

- Sedan drog jag ner mössan över huvudet, tog fram mitt SL-kort och skyndade till tunnelbanespärren vid Hötorget.

Jag hade precis klarat av första dagen på resten av mitt liv, det kändes bra.

Luv

MonkeyL.