"Nu slutar du! Det är ju äckligt! Hitta någon av din egen art, är du desperat eller vad är det frågan om? Lämna mig ifred innan jag kastrerar dig!"

Hej Fina läsare!

Visst känns det fräscht med ett nytt år. 2011 är ännu så oskuldsfullt, och rent. Fritt från synd och skam. Den egentligen enda påminnelsen från ett mer befläckat 2010 var inte huvudvärken på lördagsmorgonen, utan en väska. Min väska.

En bit av nyår 2010/2011

Trots att klockan bara var strax efter arton på kvällen så var det redan fullt hus(?) i lägenheten. Folk minglade glatt omkring med partyhattar och välkomstdrinkar. Mitt i allt en hund!

Som den sanna djurälskare jag är kastade jag mig över min nyfunna kompis och glömde både tid och rum. "Åhhh, vad heter han? Sa du Casper? Vilket fint namn!" "Åhh så söt du är Casper, åh så söt!" "Sitt! Duktiiig hund, kan du rulla runt... "

Anna uppenbarade sig i hallen, gav hunden en trött blick, viftade med handen och sade "Alma vi sitter därinne, bara så att du vet" innan hon försvann tillbaka in till dom andra. Ett par minuter senare sa jag motvilligt hejdå till hunden och gick för att leta reda på mina vänner.

Timmarna bara rann iväg. Plötsligt hade vi hunnit trycka i oss både förrätt och varmrätt. Lätt dåsig satt jag och lyssnade till min bordsherre. Försökte och se intresserad ut, men vad sa han egentligen? Allt jag kunde tänka på var kaffe och återigen kaffe. Tittade mig med abstinensstinna ögon omkring. Min blick fastnade på hunden. Den låg på golvet och såg sådär måttligt road ut.

Jag ropade på den och tjejerna som satt vid mitt bord tjöt förtjust till när han, med viftande svans satte kurs mot oss. Han lade sitt mjuka huvud i mitt knä, jag log och kliade honom bakom örat. Kände mig lite mallig över att hunden valt att komma till just mig och ingen annan. Tjejen som satt närmast utbrast "Han gillar verkligen dig!"

Jag, som började tycka att hunden nu blivit lite väl ivrig där den stod och försökte hoppa upp på min arm, tittade upp och log lite besvärat mot tjejen innan min blick åter gick tillbaka till hunden.

Det såg ut som... som...

Sent om sider insåg jag att hunden försökte para sig med mig underarm, panikartat började jag att knuffa bort honom innan någon skulle se vad som försiggick. Hunden fortsatte flämtandes sitt juckade i luften.

Samma tjej igen, pekandes "Haha, titta på hunden!! Han dansar!!"

Jag skrattade nervöst "hihihääåå" ville inget hellre än att den skulle lämna mig ifred. Ursäktade, och reste mig ur stolen. Med snabba steg satte jag kurs mot badrummet, hunden tätt i häl. Jag satte mig ner på huk och hytte med pekfingret, väste

"Nu slutar du! Det är ju äckligt! Hitta någon av din egen art, är du desperat eller vad är det frågan om? Lämna mig ifred innan jag kastrerar dig!"

Väl inne i badrummet satte jag mig ovanpå toalettlocket och pustade ut.

Gjorde en tyst överenskommelse med Gud. Om han bara såg till att hunden höll sig borta så lovade jag att visa mer intresse för min bordsgranne, som vid det här laget både sluddrade och upprepade sig, allt om vartannat.

Lät ytterligare någon minut passera innan jag reste mig upp från toalettlocket, tryckte ner spolknappen, och lät vattnet från kranen strila högljutt ett par sekunder. Sedan öppnade jag dörren och synen jag möttes av fick mig att vilja skrika högt.

Mitt på golvet, helt totalt försvarslös stod mig älskade handväska, och över den stod en guldfärgad best och tokjuckade.