tisdag 23 november 2010

(A)manda-rin(g)

Jag tänker att frukt är lite som människor, eller är människor lite som frukt?

Anledningen till att jag skriver detta är för att jag precis satt i mig två mandariner, varav den ena var söt som socker och den andra sur på ett rätt otrevligt sätt. Men det är klart, ska man först bli avskalad sina kläder och sedan stoppas i ett hål och tuggas på, inte konstigt att man blir sur.

Tänk om det är så att dom sura frukterna är dom smarta, för att dom liksom vet vad som ska hända. Medans dom söta är naiva och godtrogna. Lite som underåriga på krogen.

Men dom övermogna då? Vill man ha dom? Jag har aldrig ätit en övermogen mandarin, vet inte riktigt hur den skulle smaka. Men inbillar mig att den antingen, blir sötare med tiden, eller bara helt tappar både smak och form.

Det är nu jag behöver någon som påminner mig om att det handlar om mandariner. Istället har jag en tokig hund vid min sida som, precis som jag, tycks tro att mandarinen har ett högre syfte än att ätas.

Men vadå, det är väl inte för inte som "Mandarin "har blivit ett språk.
Jag ser framför mig hur två kinesiska professorer sitter vid ett skrivord, ivrigt väntandes på att "The One and Only - Mandarin" ska spotta ur sig något som sedan kan föras in i Mandarin-lexikonet.

Ehmn, alltså... Det skulle inte förvåna mig om, jag och min hund lite senare, sitter sida vid sida och tillber två mandariner i takt med att solen går ner.

Peace Out

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar