Torsdag 251110
Så var man på väg ner till Göteborg igen. De senaste två månaderna har jag varit mer i den staden än någonsin innan. Och jag som trodde att Göteborg, precis som Gotland, bara var öppet på sommaren. Silly me.
Igår kväll mådde jag inte så bra, eller kanske mådde jag för bra?
Efter att ha ätit efterätt och druckit kaffe relativt sent, tog det inte många minuter innan sockret kickade in. Jag for upp och ner som en iller, dansade hejvilt till Alejandro iförd en tomteluva.
”Åh, Alma… Du är precis som ett litet barn på socker” .
Timmen senare vred jag mig som en mask i sängen. Jag kände för att göra tusenochen olika saker, samtidigt. Plötsligt var det som att någon stängde av batterierna och jag somnade, med kläder och allt, pang!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar