Hoppas att alla haft en bra helg, är utvilade och laddade för en ny vecka.
I fredags satt jag hemma, kollade på en film och klämde porer. - För på lördagen så var det ju dags för den efterlängtade Filthy Four - Piratfesten!
Med en handfull mycket lyckade temafester, såsom Vårmaskeraden och Moulin Rouge bakom sig, så var det med höga förväntningar festarrangörerna lotsade skutan fram och iland. Vi var ett skönt gäng som sågs innan. Vi hissade segel och smutsade ner oss med sot, i takt med att solen gick ner.
Vi seglade in på första stoppet strax efter åtta, där vankades det drinkar och hölls sjörövartal inför ett hundratal gäster. Sedan drog vi upp ankaret och for vidare inhysta i två stora skutor. Middagen serverades på Operaterassen, och motsvarade ungefär det vi betalat för. Jag och min bordsherre, som kvällen till ära titulerades Fågeln, (detta på grund av den enorma fågeldräkt han hyrt) roade oss kungligt på extremt låga skämt. Efter att ha råkat mata Fågeln med en "extremt krämig Brie från södra frankrike" - läs en fet klick med bordsmargarin, var de någon vid bordet som droppade idén att vi skulle göra en "Saltkråkan" dvs lyfta upp bordet några centimeter och sätta ner det igen under jubel. Problemet vara bara att ingen visste exakt hur högt vi skulle lyfta, eller hur länge vi skulle hålla upp bordet. Det hela slutade med att vi, under en halvminut, helt sonika, stod och höll upp bordet medans vi desperat sökte varandras blickar för att signalera att det var dags att sätta ner det igen, lite nervöst skrattande.
Spriten flödade, skratten ekade och med ett hundratal lite rosiga pirater som dansande till det inhyrda bandet var det bara att konstatera att Filthy-Four gängets fest även denna gång blivit en braksuccé. Till slut rodde vi iland på White Room, där kvällen avslutades - läs, tilläts spåra ur. Jag som inte dricker sprit, och därför låg några promille efter, hörde mina fötter förtvivlat ropa på hemgång.
Med paper-planes strömmade från högtalarna, iakttog jag alla glada och galna pirater som stod och dansade i soffor och på bord. Man ska lämna när det är som bäst, hörde jag mig själv tänka.
Jag klev ut på plankan och hoppade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar