torsdag 4 november 2010

"På väg ut från Pressbyrån såg jag Demonen komma mot mig igen..."




Mötet med Demonen.

Strax efter 20-tiden i onsdags steg jag in på pressbyrån för att köpa lite smått och gott. Killen i kassan såg pigg och glad ut.

"Hej hej! Betalar du kontant eller med kort?"

Med kort svarade jag och stoppade samtidigt in det i kortläsaren.

"Hmm, det funkar inte?"

"Ge mig det så ska jag pröva!"

Han torkade av chipet och satte i kortet i läsare igen. Det funkade inte.

"Pröva att dra det en gång då?"

Jag drog kortet, men icke.

"Det var konstigt för jag vet att jag har pengar på det." Jag plockade upp plånboken ur väskan igen och skulle just ta upp en hundralapp för att betala kontant istället, när Demonen som otåligt stått och stampat bakom mig sade

"Ursäkta, hallå, kan jag få betala snabbt emellan, jag ska bara ha den här Festisen... ."
Hon höll upp en Festis i tetrapack, killen i kassan tittade nyfiket på henne innan han svarade.

"Nej, det går inte för jag har slagit in hennes varor nu och..."

"Men jag har ju mynt här, kan jag bara lägga dom på disken? Jag ska till min pojkvän så jag är jättenervös, jag har bråttom... "

Jag, som tyckte det var lite gulligt att Demonen var nervös inför mötet med pojkvännen lät henne gå före. Hon tog upp en näve mynt ur fickan och började räkna dom i handen.

"En, två, tre, fyraa... fem sex och sju kronor."

Efter att hon betalat så tog hon Festisen och stack ner sugröret i hålet.

"Tack då"

"Det var så lite" svarade jag glatt. Det skulle jag inte ha gjort.

Demonen vände sig om. Hon var helt svart i blicken.

"Vad sa du?? Varför säger du så till mig? Har jag pratat med dig eller, har jag det, va va?"

"Jamen, alltså, jag trodde... "

"Jag har inte pratat med dig, fattar du, helt dum i huvudet är du!"

Hon vände på klacken och försvann ut. Killen i kassan höjde på ögonbrynen. "Hon verkade inte riktig ha alla hästar i stallet hörru... " Helt chockerad över scenen som just utspelat sig tog jag emot min växel. På väg ut från Pressbyrån såg jag Demonen komma mot mig igen.

"... Jag vill veta ,varför säger du så till mig, som att jag skulle vilja prata med dig, du måste ju vara helt sjuk i huvudet"

"Jag trodde att du tackade för att jag lät dig gå före" viskade jag nervöst

"Lät du mig gå före?? Va?? Du är ju helt sjuk i huvudet. Jag pratade inte ens med dig... Helt sjuk i huvudeeeeeeeeeeeeeet!!"

Det sista skrek hon, sedan sprang hon ursinnigt ner i tunnelbanan och försvann. Jag stod kvar helt fastfrusen. Vem var hon att bete sig sådär mot en vilt främmande människa? Någon annan som råkat ut för denna Demon-kvinna?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar