Tack

Just idag, efter att ha tappat hela lunchen i trappan, spillt ner min nya blus och bränt tårna i tomatsås - så känns det extra skönt att veta att det finns en väldigt fin människa därute som tycker om mig, precis som jag är.

Han tycker om mig, trots att jag råkar kasta ut hundratalet tandpetare i köket, gå in i dörrar, slänga inredning i maten, dra ner chipsskålar och hälla ut frukosten i sängen... .

För att inte tala om alla knasiga idéer.

Som att bygga en igloo, köpa stickor och massvis med garn, trots att jag inte kan sticka, eller vara "vegetarian med undantag för tacos, köttfärsås, och julbord."

Den här fina människan blir varken arg eller trött på min okontrollerade kropp. Han hjälper mig att plocka tandpetare, fångar upp chipsskålen i sista sekund, stirrar sig blind på "Hur du lär dig sticka" klipp på internet eller kommer med kalla handdukar när jag gått in i saker.

Jag är väldigt lyckligt lottad.

Tack